Rockbandnamn #9:

Fight Apathy Or Don't.

Call Me Crazy, Angel, But I Think This Is Human Flesh

Dexter. En måste-se-serie.

"Jag Ser Ljuset, Jonatan!"

Det verkar som att ryktet om mitt fina forums död är betydligt överdrivet. Nu har styrelsen till sist sänt ut ett statement som, översatt från byråkratiska, betyder "opps! sorry! vi ska försöka fixa det här!"

Nu återstår bara att se att de faktiskt gör det också, sen har det blåst över fullkomligt.


("Lugn Skorpan, vi ses i Nangilima!")

You Are Yourself, My Darling Dear, And Were Never A Nigger

Även om man känner sig lite som en Wangsta så är det omöjligt att inte älska den totalt seriösa, djupt humoristiska, och totalt antirasistiska musiken hos Saul Williams. Jag menar, han skriver böcker, han kör spoken word, och han är komplett artistisk. Texterna är brillianta och lekfulla, och senaste skivan gjorde han med Trentan så musiken är också klockren.

Jag skrattade högt i refrängen till Niggy Tardust:

Saul: "When I say Niggy, you say nothing!
Saul:Niggy!
Ingen: ...
Saul: Niggy!
Ingen: ...
Saul: When I say Niggy, you say nothing!
Saul: Niggy!
(nån annan white guy): Nothing!
Saul: Shut up!

Så javisst, jag kanske inte sitter i målgruppen precis, vit, medelklass och svensk som jag är, men det är ändå fantastiskt.

Perfekt, Presens, Futurum

Igår: Tacos, drinkar, lekar och existensiella grubblanden över meningen med livet (jo faktiskt!) och vad en kvarg egentligen är och kumquatdrinkar med gamla klassisarna.

Nu: Grovstäda ut allt som går, kolla upp recept, kanske köpa en gryta ifall det behövs, dammsuga, moppa, duscha, dricka mycket vätska.

Ikväll: Middag och vin och kanske film och så med Hon Den Där Ni Vet, Som Jag Bloggade Om Förut.

Imorrn: Börja plugga på riktigt.

Give Me Suicidal Rock And Roll!

Electric Eel Shock spelade på Sticky igår när vi kom dit, vilket omedelbart innebar breda leende all around. Sådan charm och musikglädje har jag sällan sett på scen. De älskar verkligen det de gör.

Det faktum att de är japaner måste ju också sägas ha sin roll. Jag menar, "You know this song. It is flom UK! Flom a band called... Black Sabb-ath! It's... Ilon Man!" *cue karakteristiska Iron Man-riff. Underbart charmigt.

Could'vefucked + Nobody's Baby

Could'vefucked är känslan som ligger mellan fucked (tjohej! sex!) och would'vefucked (ack om jag ändå...!) Det är den känsla man får när man vet att man lätt kunnat om man velat, men valde att inte, så att säga. I gotta say, det är en relativt trevlig känsla.


Och man måste ge en eloge till en dj som spelar Cave's Nobody's Baby som sista låt. Jamenar, vafan.

Rockbandnamn #8:

Johann Gasmask. På engelska alltså.

Varför Alla Bör Älska Andrev Bergström

Klicka på bilden för att förstora, förstås.

Seriously, WTF?

Världens sämsta fylleinlägg. Inga felstavningar ("I'ma" var avsiktligt), ingen fyllenostalgi, inga pinsamma avslöjanden... shit, jag hade inte ens skickat några fyllesms!

Skärpning, kompis, skärpning!

Största Skräck:

Att det ska visa sig att jag är galen.

Jag vet att vissa andra har som skräck att deras föräldrar eller syskon ska dö, eller liknande. Det har inte jag. Jag vet att mina föräldrar kommer dö. Vad jag är rädd för är att det ska visa sig att jag är knäpp, eller att jag är galen, eller att universum ska visa sig fullkomligt irrationellt och oförståeligt.

I'ma Rebel

Yes. Klockan är nu 02:41, och egentligen vore jag tvungen att gå upp klockan 08:30 för att gå på föreläsning, men det skiter jag i. Ha! Det är första läsvevkan, screw chalmers! jag ska sova ut så jag kan njuta av helgen, festandet och klassissarna.

PS: jag är endast uppe för att jag vart på pubrunda med mina klassissar. Blött, men skoj!