Stjärndamm

En (någorlunda) vanlig uppfattning hos folk är att vetenskapsmän är trångsynta och tråkiga. Detta är inte sant. Vetenskapsmän måste nog vara bland de minst fördomsfulla, tråkiga eller trångsynta människorna som finns.

En sak som jag hörde en doktorand säga på chalmers: "Alltså, vi sitter inte i trånga syrefattiga rum tolv timmar om dagen och drar på oss skrivkrap, gamnacke och ryggproblem för knappt några pengar i timmen för att vi tycker det är skoj. Vi gör det för att nån gång per decennium så kan man ha tur; och då hittar man en litet korn sanning."

En vanlig bild av vetenskapsmänniskor är att de är torra och tråkiga, att de bara gillar matte och inte förstår sig på människor, och att de är helt blinda för romantiska världsbilder. Det stämmer inte.

Vetenskapsmän är däremot benägna att inte tro på saker ifall det inte finns några klara (direkta eller indirekta) bevis för de sakerna. Den vetenskapliga praksisen är att försöka motbevisa allt som går, och ifall det inte går att motbevisa så accepterar man det som sant. Man bryr sig inte om ifall något är trevligt eller otrevligt att tro på; man bryr sig inte om förutfattade meningar; man bryr sig inte om religioner, politiska åsikter eller personligt nöje. Man följer bevisen dit de pekar.

Man går efter devisen "det är bättre att tro saker som är sanna och obehagliga än att tro på en vacker lögn."

Detta betyder inte att vetenskapsmänniskor är deprimerade eller mörka. Enligt current science så består vi alla av stoft som slungats ut ur stjärnor för flera miljarder år sedan. Vi är alla stjärndamm.

Vetenskapsmänniskor är cyniska romantiker som letar efter Sanningen, men inte låter sig luras på vägen dit. De är de som letar igenom universiums sopor; inte för att de gillar skräp utan för att de älskar den vackra åsynen av ett äkta fynd. De är de som sitter sex dagar i veckan tolv timmar om dagen i små begravda bergsrum i över fyrtio år för att hitta små små partiklar som kan berätta om universums uppkomst. De är de som dör tio år i förtid av stress, sena nätter och farliga kemikalier för att de försöker komma på hur uran fungerar. De är de som gett oss elektriciteten, radiovågorna, internet, elden, medicinen, glasögonen, bilen, tåget, och kommunikationerna. Utam dem skulle vi knappt leva i grottor ens.

Ett fyrfaldigt leve för vetenskapsmänniskorna!