Skrotnisse Gör Ett Eldigt Solo Medans Bertil Enstöring Dansar Flamenco

Gmorrn bloggen! Påsklovet är över och livet börjar igen, därav en update.

Planen var att vi* igår skulle ta en kväll hos och dricka vin, käka oxfile (Jej lyxmat istället för kyckling!), spela TP och prata strunt. Så självklart tänkte jag snygga upp litet innan alla kom, så jag diskade upp litet, samlade ihop allmänt skräp och slängde, etc, etc. Detta innebar förstås att min skräpkorg blev full, så jag gick ut för att slänga soporna.

Och döm av min förvåning när jag hittar en fullt fungerande** gitarr i soprummet! Så jag gjorde vad varje self respecting musikintresserad student skulle gjort: jag norpade fanskapet utan en blick bakåt.

Jag hade inte tid att inspektera den innan jag skulle fara till lispis, (due to ändrade planer angående lokal, vilket betyder att jag städade i onödan :( ), men idag har jag kollat över den och inspekterat den och torkat av den (då den ju låg bland soporna) och jag anser att jag gjort ett rätt hyfsat kap!

Det är en Alhambra modell 3F från 1986, vilket är en flamencogitarr tydligen. Inte för att jag skulle höra skillnaden mellan en flamencogitarr och ett vältande porslinsskåp, men så är det iallafall. Då jag tycker den är i rätt bra skick borde jag kunna få ett hyfsat pris för den ifall jag visar mig totalt omöjlig att lära spela gitarr, enligt internet iallafall. Speciellt då jag inte betalt ett öre för den :)

Målet är nu att jag ska lära mig spela litet lätt. Inte Hendrix-bra, men enough för att kunna leka trubadur kanske på en strand när alla har druckit tillräckligt många öl för att inte höra skillnaden mellan ett c och ett f. Och märker jag att det är tråkigt skiter jag i det och säljer den, fast å andra sidan kanske alla borde ha en gitarr hemma, just in case.

Här ser vi gitarren i sin fulla glans. Howard är uppenbarligen djupt imponerad av den.


Här ser man skavanken.





*lis, fi, flucas och jag
**utom att en sträng är av och det är en liten liten spricka i den