Låt Oss Prata Lite Hultsfred

Det var så mycket, så ag tar det i bitar. Nu kan vi väl prata lite om campingen!

Campingen var underbar; Kompis J tog kontakt med en annan skelleftebo som vi känner, och så slog vi läger brevid dom, vilket visade sig vara skitbra. Vi bodde drygt fem minuter från hawaiientren, tretti meter från vattenkranarna, tio meter från stängslet mot skogen och sjön så man hade nära när man ville pinka. Vi hade utsikt över havet genom träden och solläge, och det var inte ens särskilt trångt. Kort sagt; det var jättemysigt.

De andra som bodde där var en brokig samling: dels hade vi de andra skellefteborna som hade gjort flaggan vi hängde upp i partytältet för att representera Skellefte: "Skell Hell" med en stor Death Bunny.



Sedan var det gänget som hade ett stort tolvmannatält med en kamin och en saftblandare uppepå som genast kallades "knullampan"; när den var på sade legenden att man inte fick gå in dit då folk var upptagna. I verkligheten så var den tänd mest hela tiden även annars, så man fick säga till så folk inte skulle komma in. I tolvmannatältet bodde det ett gäng folk, bland annat mexikanen som hade klätt ut sig i Texas Border Guard-uniform komplett med hatt och allt, och som hade den bredast göteborgska dialekt man någonsin hört. Tyvärr, ingen bild!

Och så hans flickvän.... Helena? Som föreslog att man borde bo i Hultsfred så de gick och browsade hus på bakfyllan. Och sen har vi Tommy Lee som enbart kallades så för att han a) var lik Tommy Lee, och b) raggade på Anna-Sara som vi kallade Pamela Lee.

Ja! Anna-Sara får man inte glömma! En inflyttad skelleftebo som var en av de roligaste människorna på Hultsfred. Det första hon sa till mig i nyktert tillstånd var "Hej, jag heter Anna-Sara! Oh gud vad vackra ögon du har!"
Vi gjorde omedelbart en pakt om att vi inte skulle ragga på varandra, så vi kunde kramas och pussas på kinden hur mycket som helst utan att oroa oss över signaler, vilket vi båda tyckte var jäkligt bra.
Senare på dag 2 fick hon en spritpennetattuering som var den bästa på hultsfred: en Pac Man i höger tumveck och en rad prickar och ett ledset pacmanspöke på vänsterarmen, så kunde hon tugga prickarna med pacmanfiguren. Asbra!

Sedan har vi Hugoevara, sedd här till hälften:

Vem killen i bakgrunden är minns jag inte, han hängde med oss ibland.

Hugevara kallades så för att han hade en Che-tröja samt att vi skrev just Hugoevara på hans arm med spritpennan, plus att han var en av två medlemmar i Rättvisepartiet Socialisterna som var där, den andre var då Kompis Js skelleftebokompis. Vi hjälpte dem att dela ut flygblad, sälja knappar och sålde tidningsprenumerationer, samt fixade namninsamling mot nazivåld. De hängde också upp sin flagga vid partytältet, vilket kan ses nedan:

Han var jäkligt trevlig, och en av de jag hängde mest med när vi satt och drack öl.

Sen har vi Kalle, som var god vän med Anna-Sara, och fanimej en av de roligaste personerna på campingen. Han hade en helt sjukt bra humor, och kunde göra en bonnig dialekt någanstansifrån jag inte ens vet vars det är. Han hade också med sig en bandar och en sådan där barnbandare man har när man är 6 år, och gick omkring och spelade in intervjuer med den av festivalbesökare. När SR kom förbi startade han upp en diskussion "branschmän emellan" vilket var jätteroligt.
Han sjöng också en monoton solo av "Total Eclipse Of The Heart" genom sin brusigare barnradio, vilket fick hela campingplatsen att vika sig.

Sen har vi Joel, den andre som var medlem i RS, sedd här i knät på Kompis J:

Han var cirka tre meter lång och ranglig, och fick en total fjortisfylla under fotbollsmatchen vilket ledde till hiliarity. Förutom det så var han jäkligt rolig att hänga med, och den ende som jag hade hängt med en gång förut, vid ett annat hultsfred.

Förutom dessa människor, så fanns det ju en satans massa till vi hängde med: tillexempel har jag ju inte nämnt granntältet med stockholmskorna som vi bodde vid, men de får nog ett eget inlägg senare.
Det fanns till exempel granngänget med vilka vi spelade fotboll och sjöng nationalteatern, det andra granngänget med ungdommar som gillade HIM och som inte var helt nyktra ens vid något tillfälle, det var Fluff som rökte på i ett tält och som sedan inte var helt återställd på resten av festivalen (vilket kan ha varit en bieffekt av att man inte sov och drack en massa öl också, förstås). Det var N, tjejen med de långa benen som vägrade ha på sig något som döljde dem utom ryggsäck, och som introducerade iallafall mig till textraden "Alla som inte dansar är våldtäktsmän" vilket snabbt blev omgjort till "Alla som inte våldtar är dansbandsmän" av Kalle, vilket blev sort of vår campings call. Sen fanns det grannplatsen som hade bandare och sju tusen cd-skivor, allt från Rage till Bumbibjörnarna, Havet Är Djupt och Hakuna Matata, och som vi tvingade att spela det vi ville. Det var de brokiga och smågrisiga göteborgarna med vilka vi fixade skjuts hem. Det var trettiåringen som litet vilset slog upp sitt tält i närheten men som sedan blev inkorporerad i vår campingplats under allehanda påtryckningar, då vi tyckte att ingen ska ju behöva vara på hultsfred själv.

Och nu missar jag eller tar inte upp massor av de personer som var där, mest för att jag inte minns vad de heter. Och det hände ju förstås tusentals saker som man inte kan räkna upp, för att de är för små eller konstiga eller You-Had-To-Be-There. Som när Kompis J fick sin ryggsäck stulen och alltså inte hade kläder, och sedan gick runt och tiggde kläder med ett plakat och fick typ tretusen tröjor, varav en var en kristen tröja med texten "Jesus Christ - Never Thirst Again". Eller när jag diskuterade evolutionsteorin med ett jesusfreak som kallade gud för Farsan Baloo och som gav mig en ölöppnare. Eller när jag drev bort en störig pitebo som inte ville lämna mig och en av stockholmskorna ifred när vi stod och snackade, genom att jag sa "du, jag kommer från skellefte. Gå din väg" vilket faktiskt omedelbart fungerade.

Nä, det var en underbar camping, ett suveränt gäng, och ett djävligt roligt hultsfred.

Next: nånting annat om hultsfred!