Förresten!

Det borde inte heta homofob: homofobi betyder väl teknsikt sett att man är rädd för sådana som är likadana som en själv (homo + fobi). Det borde heta heterofobi, dvs att man är rädd för sådana som är annorlunda än en själv. Och under den kategorin skulle ju då rasister, sexister, homosexfober, etc hamna.


Tja det var dagens akademiska literära navelpetande :)

Inspiration

Jag hittade den här youtuben:



Och då insåg jag att varför har ingen använt den låten i en liknande video, där de visar folk av alla kön, hudfärger och sexuella konfigurationer som bara är gulliga med varandra? Och sen så har de en sluttextremsa i stil med "Yes, It's Real Love", och en länk till HGBT-föreningar.

Det vore jättegulligt, och kunde funka ganska bra som anti-homofob-reklam tror jag. Eller för homoäktenskap, etc.

After work!

BafterBwork!

Ignorera förra posten: Jokeeern! Jokeeern!

Nananananananana Jokeeern!

Why So Serious? Hmm? Hmm?

Batmaaaan! Batmaaaan! Nananananananana Batmaaan!

Batmaaan!

Och PS:

Jag mår bra, det värsta som hände var att jag blev rädd. Och att min näsa är svullen nu så det känns som jag är förkyld när jag inte är det.

Worst. Muggers. Ever.

Så, i fredags, efter en blöt utekväll på sticky. Jag är tämligen överförfriskad och tar därmed en taxi till gamlestadstorget, och går hemmåt därifrån. Eftersom det är tråkigt att gå, så sätter jag mobilen på att spela musik och sätter den i bröstfickan, så jag har nånting att lyssna på medans jag går (alltså inte spela musik i mina hörlurar, utan helt vanligt högt och ljudligt).

Nånstans kring SKF blir jag påhoppad av två (jag tror de var två) personer, som ger mig ett par örfilar, sparkar undan benen på mig och sätter mig i ett strypgrepp, och jag är på tok för överraskad, full och mild för att försöka göra nått slags motstånd. Killen som håller mig i strypgrepp kräver att jag ska ge honom mina pengar och min mobil.

Here's the "Worst" part i "Worst. Muggers. Ever.": Jag säger att jag inte har några pengar, vilket ju inte är sant. Och jag säger dessutom att jag inte har någon mobil, vilket ju UPPENBARLIGEN inte är sant eftersom vem som helst kan höra att den är i min bröstficka och spelar musik.

Men: killarna TROR uppenbarligen på det här, för de tar varken min börs eller min mobil, utan springer därifrån efter lite mer uppruffande.

Så jag klarar mej undan med näsblod, lite blåmärken och en ömmande vänsterankel, men utan att bli av med nånting värdefullt.

Klantar. De borde gå en ABF-kurs i rån.

Tvätta Tvätta!

Fuckin' finally!

Tvätta Tvätta!

Fuckin' finally!

Oh, Hell Yes!

Botemedel mod AIDS riktigt nära nu!

I korthet: några vetenskapsmänniskor har kommit på ett sätt att förstöra HIVs förmåga att binda till celler, och på ett sätt som HIV inte kan mutera sig så att det blir immunt, som ju är problemet med de andra botemedlen man har använt. De verkar ha kommit långt och fått lovande resultat, eftersom nästa steg är försök på människor.

Extra bra är att detta rapporteras inte i Aftonbladet (vilket skulle antagligen betyda att det bara var flumrapportering) utan i en vetenskapstidning, vilket antyder att det faktiskt är någorlunda nära sanningen det som står i artiklen!

Score one more for science!

Jag undrar...

...hur många av reklambilderna på facebook är TAGNA från facebook?

För ni vet ju att facebook har rättigheterna till alla bilder ni lägger up där, va? Så de kan sälja dem till reklambyråer ifall de vill. Och det gör de.

Så. Alla de här bilderna på unga människor som har roligt: tror ni de kommer från facebook? Jag tror det.

Vilket borde betyda att det måste finnas nån nåstans som ser en reklam där det står "Singel? Gå till blankety-blank blank! Tusentals singlar!" och så är det en bild på hans/hennes pojk/flickvän brevid. Vilket är hiliarious.

Fucking Seagulls!

RAAAAAAAAAAAAAAAAAAAH!

Dom skriker och skriker och väsnas och tjoar och skriker och skränar och lever om och skriker och ylar och fuckin' tjuter hela djävla tiden!

AAAAAAAAAAAAAAAAAARGH!


Jag ska fan köpa mig en sån här och visa de fanstygen.

Min Hemstad!

Se! Det Är En Order!

That Mitchell And Webb Look

Sista Versen

Takkars Henry.

Jag vet att jag sagt det här innan, men nu tror jag att han faktiskt är på väg att lämna jordelivet för gott. Han ser väldigt blek och hängig ut.

Städmusik

Dagens städning is brought to you by Depressive Art och Her Majesty.

Aaah! *myntet trillar ner*

Hon har lagt till sin födelsedag i min mobilkalender när jag inte tittat, den luringen!

Fresten!

Jag ställde alarmet på mobilen idag så jag skulle upp tidigt, i hopp om att kunna sno någons glömda tvätttid. Men när jag vaknade av den och gick till mobilen för att stänga av den, så flashade den inte "alarm", utan flashade istället namnet på en tjej jag umgicks med ett tag. En tjej som fyller år idag.

What the hell does that mean?

Städeri Städera

städastädastädastädastädastäda
städastädastädastädastädastäda
städastädastädastädastädastäda
städastädastädastädastädastäda
städastädastädastädastädastäda
städastädastädastädastädastäda
städastädastädastädastädastäda
städastädastädastädastädastäda
städastädastädastädastädastäda
städastädastädastädastädastäda
städastädastädastädastädastäda
städastädastädastädastädastäda
städastädastädastädastädastäda
städastädastädastädastädastäda
städastädastädastädastädastäda
städastädastädastädastädastäda

För den som undrar

Så är Missade Chansers Allé en tvärgata till The Boulevard Of Broken Dreams. Om man följer den ett par kvarter kommer man fram till Memory Lane.

Missade Chansers Allé

Roskilde var jäkligt roligt, och det hände massor. Men det var ju förstås en del tråkiga saker som hände också; då mest i formen av missade chanser.

Till exempel så glömde vi säga ordentligt hejdå till de i Camp Üst som inte hade åkt när vi for. Det var jäkligt synd, de var djävulst trevliga människor som bjöd på allt, och jag skulle verkligen velat säga hejhej till dem.

Sen var det ju så att vi faktiskt missade The Streets. Vi tänkte gå, och när det var en dryg timme kvar så tänkte vi göra oss i ordning, men vi somnade istället då vi var trötta och lite fulla. Och i tidningen dagen efteråt fick han hur många stjärnor som helst och det stod att han fick hela publiken på 40 000 pers att knäböja i jorden. Tre gånger! Fan att man missade det!

Och så den gången jag var ute barfota på jakt efter pinnar, och hör någon ropa mitt namn. Och så dyker hon danskan jag hade umgåtts med dagen innan upp, tillsammans med en tjejkompis, och bjuder in mig till deras... tja, det var nått på danska, men det lät som "legelinje", vilket jag antog betydde typ läger. Men jag, dum som jag är, säger att "nej jag kan inte, jag är barfota, men vi ses sen nån gång!".
Sedan ett par timmar senare så slår det mig att vad jag EGENTLIGEN borde ha gjort är att gå och hämta mina jäkla skor och ett sexpack öl och hängt på, då det uppenbarligen fanns stor chans till romans i luften. Men jag mitt pucko missar helt det vid tillfället, och går tillbaka till mitt läger. :/


Ja ja. Det är sånt som händer. Men jag kan inte sluta tänka på det där ordspråket som jag försöker leva efter. Ni vet; "Det är bättre att ångra de saker man gjort än de saker man aldrig gjorde." Arghl, så jag förstår det nu. Jag borde hållit mig vaken på Streets. Jag borde ha hängt med danskorna. Och jag borde ha sagt hejdå till Üstarna, då jag säkert inte kommer se dem igen.

Christiania

var nästan exakt så som jag brukar tänka mig det perfekta samhället. Allt var idylliskt; alla människor var avslappnade och snälla med varandra, det fanns fint målad grafitti (alltså inte tags, utan målningar) överallt som folk gjort, allt var lite mysigt sådär. Det gick hundar med halsband löst och lekte med varandra eller tog en lur i solen, barn lekte med vattenslangar och fåglar lekte i de kollektivt planterade buskarna. Allt var i skönt grön eller röd eller blå färg, det satt svarta och vita, gamla och unga, vid samma bord och pratade som om det inte alls var konstigt, och i restaurangen vi åt i så var maten jättegod och man betalade per hundra grams vikt.

Enligt C så brukar stämningen på kvällen vara ungefär likadan, med sjömän som kommit in från havet som relaxar. Avspänt och mysigt.

Jag skulle kunna tänka mig bo där.

Arghl fuckfuckfuck

Efter Hultsfred fick jag en total hosta, som inte riktigt släppte sen dess. Och samtidigt som jag hade den så fick jag småförstörd röst, som inte riktigt blev bättre.

Och sedan på West Coast Riot så skrek jag sönder den ordentligt.

Och nu, när hostan har försvunnit så är fortfarande rösten kass. Den är hes och väsig och mörkare än den borde vara och svag. Det kan ju vara efterdyningar av all whiskey, men det känns konstigt.

Nu funderar jag på ifall jag ska låta den fixa sig själv (vilket den kanske gör då jag sover varmt och inte röker eller skriker nuförtiden) eller gå till en doktor innan det blir permanent.

Fan.

Saxat fårn MSN

Stefan säger (00:39): ooh har du sett trailern för remaken av The Day The Earth Stood Still?
Luke säger (00:40): ska dem remakea den?
Stefan säger (00:40): mm
Stefan säger (00:40): gissa vem som är med?
Stefan säger (00:40): som klatuu
Luke säger (00:40): hugo weaving?
Stefan säger (00:41): nja, men de har varit med i ett par filmer tillsammans, det är sant
Luke säger (00:41): hugo och klatuu?
Stefan säger (00:41): nej nej, killen som spelar klatuu har vart med i filmer med hugo
Stefan säger (00:42): förnamnet börjar på k...
Stefan säger (00:42): slutar på eanu
Luke säger (00:42): åh herregud


Åh herregud indeed.

Vit Vecka

For the record, så har jag druckit så gott som konstant sedan 7e Juni eller så; först hultsfred, sedan midsommar, sedan west coast riot, och nu roskilde. Däremellan har det ju varit så att kompis J har bott här, så vi har gått ut och tagit öl en hel del. Plus after workar, solskensuteserveringar och utekvällar med klasskompisar.

Så, det har blivit en hel del satans drickande.

Och även förutom det, så har jag ju inte precis varit den som spottar i glaset innan det heller. I snitt har jag väl druckit vin eller öl typ två gånger i veckan det senaste året eller så, skulle jag tro. Kanske lite mer, kanske lite mindre, jag har inte hållit räkningen.

Så. Det börjar bli mycket drickande.

Jag märkte att jag började få problem redan innan roskilde; jag och J satt på Halta Lottas och tog litet att äta (dagens för 99 kronor, varje dag, och då ingår öl/vin! omg!). Men jag kunde inte äta ordentligt, för mina händer darrade så. Jag var tvungen att skära upp all maten först och sedan äta med gaffeln i högerhanden, som amerikanerna gör, för jag kunde knappt träffa av maten eller munnen med vänsterhanden.

Det är klart, jag hade ju varit på två festivaler och varit på sticky tre dagar i sträck innan, så det kan ju lika gärna varit bakfylla + utmattning.

Men.

Det var en dag på roskilde också, då jag var allmänt trött och förvirrad hela dagen, jag hade ingen ork och var fruktansvärt lättroad och låg bara vid tältet och slöade, och med skakiga händer. Sådan var jag hela dagen, till sån grad att vi skämtade om det. Men så korkade någon upp en flaska desertvin, och efter bara två små klunkar så försvann alltihop: jag blev piggare, händerna slutade skaka och jag fick energi.

Hmm.

Det kan ju ha varit för att det var ungefär då som solen hade försvunnit ur "The Hour Of Death" och att det äntligen hade varit skugga i typ en halvtimme så att jag inte var totalt överhettad, och att jag på pavlovs-hundarskt vis helt enkelt associerade smaken av vin med "nu blir det party!" och att kroppen då skärpte till sig för att partaja.

Men.

Det låter onekligen som ett klassiskt tecken på att närma sig alkoholism. Something I do not really want to be a part of.

Så! Nu, sedan måndag, råder en vit vecka. Bara för att se vad som händer. Ingen sprit, utom möjligtvis EN (och enbart en) öl för att vara social en kväll, ifall det inte finns typ kaffe eller så. Inget vin. Inga cigaretter. Nuthing.

Så, ifall jag verkar osocial på nått after-work eller så, så är det därför.

Bebisskylten

...jag nämnde i förrförra inlägget; här är den.

Holy Crap

2032 ord i det förra inlägget :S

Massive Block Of Text

Hemma. Puh.

Att man kunde älska fyra väggar och ett tak så mycket, det visste jag inte. Åtta dagar på en dansk äng under stekande sol kan göra så mot en.

Nåja, samlas nu barn, skall jag berätta om det lilla landet nere till vänster; Danmark.

För det första så förstår ingen i hela Danmark Engelska ordentligt, och de hatar dessutom svenskar. Dessutom misstänker jag att de ändrar runt de danska orden för att säga siffror helt på måfå, bara för att göra folk förvirrade. "Tje-o-fjärs" kan betyda allt mellan 36 till 63 till 60 till 120. Det beror bara på situationen misstänker jag. Och väldigt många ställen hade viktig information enbart skriven på danska, istället för (som man brukar ha på en stor internationell festival) danska och också engelska.


Sedan, själva festivalen: det märks direkt att den är större än till exempel Hultsfred; det finns folk överallt hela tiden, ännu mer än hur det brukar vara på hultan. Det är också en lite hårdare stämning; folk är lite mer otrevliga och knuffiga, men det kan vara för att de faktiskt säljer öl och sprit inne på campingområdet, för en ganska billig penning, så folk kanske är fullare oftare. Jag vet att jag var det.

De hade också rätt dåligt med vattenkranar tyckte jag, så man var nästan konstant dehydrated. Att det var brännande sol under alla dagar utom de sista två och att man drack öl eller jack daniels hela tiden gjorde nog inte saken bättre.

Detta betyder inte att jag klagar, det är bara att det var en märkbar skillnad. De flesta folk var fortfarande otroligt sjysta, man kunde sätta sig i en konversation med typ vem som helst, dela öl eller röka eller vad som helst. Man fick låna bandaren från folket i tälten brevid när de skulle fara nånstans, så länge man lovade att lägga in den i deras tält. Hade nån slut öl så fick h*n alltid det av nån annan ett tag. Det mysiga med festival alltså.

Det fanns också en hel del aktiviteter man kunde gå på: de visade bio (som jag aldrig gick på, men borde; verkar vara skitbra bakiskur), de hade en Quiet Arena där det var tyst och rent, och där de anordnade Silent Disco på kvällen. Då spelade de inte musik, utan alla dansade med sin egen musik i hörlurar. De hade ett bakisområde där man kunde ligga i hängmatta och se på gamla M*A*S*H-avsnitt, och flera trevliga uteställen där man kunde sitta och äta eller ta en drink.

Vi hände dock mest vid tälten eller vandrade runt ifall vi inte skulle se ett band. Detta leder mig osökt till Campet:

Vårt Camp var på sätt och vis tvådelat: Det ena var Camp Üst, där det bodde ett gäng skåningar och några norrlänningar, varav vi kände två sedan innan. De hade en massa tält, två partytält ihopsurrade, och en satans massa tarp de spänt upp som skydd mot solen, eventuellt regn och omedelbar insikt utifrån. Där brukade man sitta och dricka öl, lyssna på techno eller reggae och röka, eller snacka skit på skånska.

Sedan hade vi vårt Camp, Camp Nipple. (Namnet kom fram sakta men säkert då vi tyckte att ordet "Nipple" var roligare och roligare, plus att mina bröstvårtor av okänd anledning lyckades bli skadade på olika sätt [De blev skjutna med luftpistol, de blev nypta i en nypartävlig, de blev bitna i ett slagsmål, etc etc].) Det låg bara precis över vägen (Väg som i festivalväg alltså; en remsa gräs cirka tre meter bred där man inte tältade. Campingområdet var indelat i rutor av sådana vägar.) från Camp Üst, och var lite mindre. För det första var det bara tre tält, och vi hade varken tarp eller partytält. Där bodde jag, min barndomskompis J, Js ex S (som är 50-50 Aussie/Norska och alltså kan engelska och skandinaviska), och Ss gamla backpackertjejkompis C (som är 50-50 aussie/irländska om jag inte missminner mig, och som bara kunde engelska [tja, plus de språk hon plockat upp i utlandet. Det var mycket ofrivillig spanska i Camp Nipple]), och det var vi som utgjorde Camp Nipple. Vi kom på att nästa år ska vi ha en banderoll med oss, samt lösbröst man kan köpa på Buttericks. Hur det fakiskt blir med detta får väl tiden utvisa :)


Det dagliga livet i Camp Nipple gick ut på att vakna i alldeles för mycket kläder på morognen, då nätterna var iskalla medans solen förvandlade tältet till en brännugn varje morgon. Så man vaknade trött och bakfull och med en kroppstemperatur på cirka förti grader varje morgon, slet av sig kläderna och slet upp tältdörren och somnade sedan om, liggandes halverst inne, halverst ute ur tältet. När man senade vaknade igen var man antingen urtörstig eller fruktansvärt kissnödig, eller både och. Underligt nog var jag aldrig särskilt bakis.

Senare på dagen kom vad jag kallade "The Hour Of Death", som egentligen varade från cirka tolv på dagen till fyra fem på eftermiddagen. Det var då som solen brände hårdast och det inte fanns nånstans att ta vägen. Tälten blev olidligt varma att vara i så man kunde inte vara där, men var man utomhus brände man sönder sig på kort kort tid. Efter att vi lärt oss detta började vi spänna upp handdukar, filtar, sjalar och sovsäckar runt campet på olika snillrika sätt för att ha så mycket skugga som möjligt; som tur var hade någons tält kollapsat i närheten och sedan blivit antingen trashat eller övergivet, så där kunde man scavenga lämpligt material i stil med tältpinnar och snören. Det blev ganska bra faktiskt!

Senare på veckan, när banden börjat spela och det var lite kallare, så brukade vi bege oss in på området och kolla band eller leta god mat eller sitta i gräset och dricka vin. Jättemysigt.

Senare på kvällen brukade vi leka dryckeslekar; favoriten var "Fuck The Dealer" som vi spelade med Ss gamla pin-up porrspelskort. Det går ut på att en är dealer, och drar ett kort. Sedan ska en annan person gissa vilket nummer det är (alltså äss, knekt, två, etc). Gissar h*n fel säger dealern "högre" eller "lägre" och personen får gissa igen. Gissar h*n fel igen, måste h*n dricka mellanskillnaden (altså gissade h*n knekt och rätt var kung måste h*n dricka två klunkar). Gissade h*n rätt måste dealern dricka kortets siffra i klunkar. (Alltså knekt är elva, kung är tretton, etc). Sedan får en annan person gissa. När tre personer i rad har gissat fel, blir nästa person dealer.
En hemsk lek, som var hemskt rolig. Lektes med Jack Daniels blandat med cola.
Lekte vi inte den så gick vi till andra Camp och snackade skit, eller så vandrade vi bara runt och kollade runt. Eller så satt vi och snackade skit i vårt eget camp, eller dansade, eller gick och åt, eller satt och rökte eller .... tja. Allt man gör på festival.

Detta var förstås ifall det inte var något band på. Vi var ju där tre dagar innan det första bandet ens kom på. Efter banden börjat var det lite knepigare; då var man tvungen at tajma fyllan med banden men ändå så att man var vaken länge. Det blev svårare. Men då fick man å andra sidan se en massa band.

Förutom detta hände ju förstås en massa saker varje dag som inte går att beskriva ordentligt. Man måste ju ha varit där. Men det ovanstående utgör litet av en skelettstruktur av livet på roskilde.


Låt mig förresten ge några axplock av saker jag minns:

-- När en naken man med hatt kommer gående längs gatan så reagerade jag inte särskilt mycket. När denne man några kvarter längre ner längs vägen plötsligt bredbent visar pungen för en kille som sitter där och sedan stjäl hans vilstol och springer för livet, då reagerade jag (dvs skrattade häcken av mig). Han hann undan, men någon kvart senare kom den bestulne killen gående lugnt längs med gatan med sin vilstol i händerna och ett mycket belåtet leende i ansiktet efter att ha lyckats leta upp kille och ta tillbaka sin stol. Han fick allmänna applåder längs vägen.

-- När jag och C hamnar i en fyllediskussion om huruvida tälten ser ledsna ut eller inte, och jag flyttar över den genom att peka på en grupp människor dryga fem meter bort och säga
-"But those people look happy!"
-"No! You can't tell that from here, it's too dark!"
-"Go ask them!"
-"They wouldn't TELL us if they weren't happy, they'd lie!"
-"You'd be able to tell if they did, so go ask them!"
-"NO!"
-"YEAH!"
-"ALRIGHT, FINE!"

varpå hon stormar över till dem och säger högt "EXCUSE ME! ARE YOU - OH!"
och det visar sig att det var en kille hon haft sex med i ett land någonstans för ett drygt år sedan. What are the odds?

-- När jag hade kraftigt underskattat styrkan hos en viss substans och fått i mig för mycket, och därmed omedelbart lagt mig ner på gräsmattan för att vila litet, och börjar få för mig att jag inte ligger på TOPPEN av jorden utan på SIDAN, och därför tar ett stadigt tag om gräset för att inte falla av. En sådan kärlek till moder jord har jag aldrig känt förr.

-- När några ett kvarter längre ner startar ett luftmadrassriddarspel.

-- När det går förbi en kille klädd som Kung Salomon, komplett med krona och spira och långt vitt skägg, och proklamerar visdom som "Man Får Inte Ha Sex På Festival" med mera.

-- De killarna som anordnade en Slip-n-Slide av presenning, tvål och vatten, och man bara slängde sig och gled hur långt som helst på presenningen.

-- Tjejen som hade varit med i Oil Wrestling och därför blivit helt insmord i matolja i drygt 28 graders värme. Stackars tös.

-- När jag och en danska umgicks i mitt tält den första iskalla natten, och vi bara hade en sovsäck att dela på, vilket är svårt när den är litet trasig och inte går att stänga ordentligt. Så så fort någons kroppsdel hamnade utanför blev det omedelbart ett hektiskt trasslande för att få in den i den kollektiva värmen igen. Och folk säger att det är ett slöseri med tid att spela tetris.

-- När en person (inte jag) fått ett piller i present av en kille på en spelning, och sedan började röra sig och prata i samma takt som William Shatner i Family Guy, och som sedan fick för sig att de stora uppsiktstornen egentligen var vakttorn och låg och spanade efter helikoptrar halva natten.

-- Lappen någon satt upp där det stod "Mathias från Örebro, minns du Roskilde förra året? Fick aldrig veta ditt efternamn." Och under det, en bild på en tämligen söt tämligen nyfödd bebis. Och under det: "Det här är din son, du kan kontakta mig på 070-blablablabla, /Camilla"

-- Fylleslagsmålet jag och C hamnade i, med varandra. Jag minns inte vad det handlade om egentligen, men jag tror det var mest på skämt. Det eskalerade dock snabbt till en slagsmål utan nåd i hennes tält, vi skrek och morrade (! faktiskt MORRADE) båda två och försökte brotta ner den andra. Vi använde inte knytnävarna, men bets och sparkades och klöstes och en hel del öronfilar utväxlades. Vid ett tillfälle sparkade hon ut mig ur tältet och ropade "Get back in here you motherfucker!" varpå jag svarade "You Witch!" och slängde mig in igen i en flygtackling som fick omkull henne. Det var här som jag blev biten hårt i ena bröstvårtan genom skjortan, men jag hämnades senare med att slå hennes ansikte i en ölburk så den bucklades.
Jag förlorade dock, fast inte med mycket tyckte jag. Hon hade ett lätt blåöga och en del mindre blåmärken, jag ett blödande sår i handen som hon bitit (!) upp, ett par skrapsår och ett kraftigt bitblåmärke i armen, och ett par tovor avslitet hår som vi hittade dagen efter liggandes utanför tältet.
Det var faktiskt en jätterolig fajt, och vi var inte alls ovänner dagen efter eller så, snarare tvärtom.

-- När jag och C hade ett fyllerace till matstället för att vi var så hungriga, men hon hade druckit lite för mycket för att springa och blev dessutom ivrig att vinna, så hon föll tre gånger på dryga tio meter.

--Tusentals saker till.


Nä, det var en skoj festival. Och det var ju förresten lite musik med där nånstans, som jag kanske borde prata om nån gång också.