Missade Chansers Allé

Roskilde var jäkligt roligt, och det hände massor. Men det var ju förstås en del tråkiga saker som hände också; då mest i formen av missade chanser.

Till exempel så glömde vi säga ordentligt hejdå till de i Camp Üst som inte hade åkt när vi for. Det var jäkligt synd, de var djävulst trevliga människor som bjöd på allt, och jag skulle verkligen velat säga hejhej till dem.

Sen var det ju så att vi faktiskt missade The Streets. Vi tänkte gå, och när det var en dryg timme kvar så tänkte vi göra oss i ordning, men vi somnade istället då vi var trötta och lite fulla. Och i tidningen dagen efteråt fick han hur många stjärnor som helst och det stod att han fick hela publiken på 40 000 pers att knäböja i jorden. Tre gånger! Fan att man missade det!

Och så den gången jag var ute barfota på jakt efter pinnar, och hör någon ropa mitt namn. Och så dyker hon danskan jag hade umgåtts med dagen innan upp, tillsammans med en tjejkompis, och bjuder in mig till deras... tja, det var nått på danska, men det lät som "legelinje", vilket jag antog betydde typ läger. Men jag, dum som jag är, säger att "nej jag kan inte, jag är barfota, men vi ses sen nån gång!".
Sedan ett par timmar senare så slår det mig att vad jag EGENTLIGEN borde ha gjort är att gå och hämta mina jäkla skor och ett sexpack öl och hängt på, då det uppenbarligen fanns stor chans till romans i luften. Men jag mitt pucko missar helt det vid tillfället, och går tillbaka till mitt läger. :/


Ja ja. Det är sånt som händer. Men jag kan inte sluta tänka på det där ordspråket som jag försöker leva efter. Ni vet; "Det är bättre att ångra de saker man gjort än de saker man aldrig gjorde." Arghl, så jag förstår det nu. Jag borde hållit mig vaken på Streets. Jag borde ha hängt med danskorna. Och jag borde ha sagt hejdå till Üstarna, då jag säkert inte kommer se dem igen.