Christiania

var nästan exakt så som jag brukar tänka mig det perfekta samhället. Allt var idylliskt; alla människor var avslappnade och snälla med varandra, det fanns fint målad grafitti (alltså inte tags, utan målningar) överallt som folk gjort, allt var lite mysigt sådär. Det gick hundar med halsband löst och lekte med varandra eller tog en lur i solen, barn lekte med vattenslangar och fåglar lekte i de kollektivt planterade buskarna. Allt var i skönt grön eller röd eller blå färg, det satt svarta och vita, gamla och unga, vid samma bord och pratade som om det inte alls var konstigt, och i restaurangen vi åt i så var maten jättegod och man betalade per hundra grams vikt.

Enligt C så brukar stämningen på kvällen vara ungefär likadan, med sjömän som kommit in från havet som relaxar. Avspänt och mysigt.

Jag skulle kunna tänka mig bo där.