Förutom att låta som titeln på ett James Blunt-album, så är det också en rätt bra beskrivning på min dag.
Dagen började med att jag vaknade och omedelbart ångrade mig. Trött och omotiverad, utan någon lust att dra till chalmers, sovit för lite och med bara en massa skit att se fram emot. Så jag snoozade ett par gånger för mycket, prokrastinerade lite för länge, och blev förstås sen till chalmers. Väl där gick jag inte på föreläsningen som jag var sen till, utan hoppade första halvan hellre än att komma in en tio minuter för sent. När jag kom till min dator som stått och beräknat saker hela natten upptäckte jag att den gjorde fel och inte hittade rätt saker, så då var de femton timmarna bortkastade. Så jag satte mig ner vid datorn, satte igång den så den skulle göra rätt saker, och började fördriva tiden tills jag skulle på lektionen. Moralen var här i botten, ifall jag hade varit ett land skulle jag varit tyskland i april 1945.
Men sedan kom vändningen. Jag gick till min lektion och fick tillbaks en inlämningsuppgift som jag var säker på hade gått dåligt. Det visade sig att jag fått en 5a på den. Hot damn.
Sedan när jag gick därifrån så sprang jag på en tjej som jag sprungit på ett par gånger innan, på sticky och på chalmers och på vasa och så. Jag har bloggat om det ifall jag inte missminner mig, i juli nån gång. Vi gick och pratade lite, hade trevligt och sedan bytte vi nummer, sa att vi kunde ju ses ifall nån av oss skulle gå på JohnLs eller bara vill snacka och så.
Sedan beslöt jag mig för att det fick vara nog med räknande för ett tag, jag ska ju ändå sitta hela söndagen på chalmers, så jag drog ner på stan. Gick runt och mös i septembersolen, kollade lite efter en ny väska istället för den trasiga jag har. Fördrev tiden litegrann bara, jättetrevligt, tog det lugnt. Köpte ett par skivor, gick och lämnade blod, åt lite kakor.
Sedan tillbaks till chalmers, sista föreläsningen, inte svår, sedan hem. När jag är hemma så dröjer det inte länge innan jag får ett sms från tjejen, jag svarar, och efter ett tag så ringer hon upp och vi pratar i runt två och en halv timme. Trevligt att få en ny vän bara sådär appropå ingenting.
Så det blev en rätt bra dag ändå.
Thursday, September 27, 2007
Bad To Better
Posted by Kanot at 1:51 PM
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment