Chalmers: Episode One

Nu har jag varit tillbaka på chalmers i sju dagar, ej räknat helgen, och nu är det äntligen dags för en sammanfattning. Jag har emdvetet inte skrivit om chalmers, just för att låta alls sjunka in ett tag.

Att börja nu känns konstigt. Dels är jag nervös för att jag kanske inte kommer att klara denna master heller, i vilket fall jag inte vet VAD jag ska göra. Jag har lagt ner tre år plus lite mer redan i min civilingenjörsutbildning, och jag tror att det skulle tära ganska hårt på mig ifall jag inte avslutade det någon gång, med diplom, ring och studentmössa.

Jag har ju inte varit på chalmers på nästan ett år, och inte programmerat på kanske två tre år, och min master består nästan bara av programmering i olika former. Jag har frågat flera gånger innan jag sökte för att kolla så att inte programmeringen var för knepig för mig, och de har alltid sagt att det inte är några problem. Så jag är bara lite nervös över det, det kan ju skita sig och göra allt jobbigt.

Socialt är det konstigt. Å ena sidan går jag i samma klass som en del folk jag redan är gammal klasskompis med, men det betyder ju också att jag redan inte har blivit kompis med dem, så att säga. Det har inte varit nån nollning för mastrarna, utom för utbytesstudenterna, så det har inte varit några bra tillfällen att lära känna folk. Många har ju redan bildat sig sina grupper att umgås med (se ovan nämnda utbytesstudenter och gamla klasskompisar). Dessutom är ungefär hälften av folket på lektionen folk i samma master som jag, de andra går strökurser och jag kommer inte gå med dem något mer - vilket gör det konstigt att skaffa sig pluggkompisar. Folk vandrar runt lite planlöst på rasterna, så det är inte bara jag.

Att plugga: det är knepigt. Jag är dummare nu än jag var förr, men jag hoppas att det bara är ringrostighet. Jag är inte lika entusiastisk nu som förr plus att jag inte har gänget att plugga med, så det kommer bli svårare att sitta länge och jobba. Att gå och ta en öl efter plugget eller sitta och skämta klockan elva på natten medans man löser integraler gör allting mycket lättare. Att sitta för mig själv eller med mer ytliga bekanter i en datasal och programmera kommer inte alls vara lika lätt.

Men overall, det ska nog gå bra. Bara jag lägger manken till i början så ska det nog ordna sig. Går det åt helvete så går det åt helvete, det är ju inte som att jag är den enda i världen som har studieångest, eller?

Ta i trä!