Miniånger

I går var vi på Kompis Ls kvarterskrog, drack öl och käkade pommes och snackade skit och så. Sen frammemot midnatt så går vi därifrån, mot Ls lägenhet, då jag får syn på en tians spårvagn som går in mot stan. Omedelbart sker följande i mitt huvud:

"Hmm en spårvagn."
"Det är sista vagnen innan nattrafiken."
"Jag borde ju gå upp tidigt för att jag måste ju till chalmers och programmera klart inlämningsuppgiften."
"Alltså borde jag gå och lägga mig tidigt, eftersom jag borde gå upp tidigt."
"Ergo, jag borde ta den vagnen, så jag kan kliva upp tidigt."

Så innan jag riktigt hinner fatta vad som hänt har jag börjat småjogga bort mot vagnen, åker hem och går och lägger mig. På en lördag.

Varför i helvete gjorde jag det? Jag kunde väl klivit upp lite senare, sovit mycket mindre och programmerat bakis? Det har jag ju gjort förut! Jag kunde ju också ha stannat upp och känt efter, vilket skulle ha visat mig att jag inte alls kände för att åka hem. Så fort jag klev på vagnen och den började åka så började jag ångrade mej, men då var det ju redan försent.
Har jag blivit vuxen och ansvarsfull? Eller är jag bara dum i huvet?

Så nu går jag omkring och grämer mig över att ha missat en tequilarejskväll med Teh Gang. Crap Darn.