Hela Mitt Liv Passerade Seriös Teater

Vad är egentligen annars motsatsen till passera revy?



Efter jag duschat häromdagen stod jag framför spegeln och torkade av mig, och som jag brukar göra så pratade jag med mig själv i spegeln (don't ask about that). Och så gjorde jag lite grimaser och sådant, och helt plötsligt när jag flinade som mest så jag fick rynkor runt ögonen så pang! kunde jag se hur jag kommer se ut när jag är medelålders och det gick som en rush genom mej när jag insåg att herregud jag är ju tjugofyra år jag har ju snart gått ut chalmers kommer skaffa ett riktigt jobb snart tretti kommer gifta mig barn flytta köpa bil skilja mig flytta igen barnen i skolan byta jobb gifta mig barnen flytta hemifrån byta jobb igen pensionera mig och dö dö dö och jag har bara femtitre år kvar bara femtitre julaftonar och det är ju ingenting jag kan räkna till femtitre på en halv minut bara femtitre första vårdagar femtitre vintrar i norrland och hur många kyssar rymmer man på femtitre år hur många vårvindar hur många höstlöv hur många vänner på femtitre år blir två och ett halvt tusen lördagar två och ett halvt tusen och hur många vårdagar kommer man slösa bort på kontoret och hur många lördagar slösas inte bort på ikea och sedan tar de slut för alltid forever och det räcker inte till och sedan glömmer man allt man gjort och alla man känt blir gammal och trött och dum och sjuk och svag och sedan är man död i mörkret i evigheten förevigt och föralltid i resten av oändligheten utan att minnas eller veta eller vara nånting nånsin igen


och sedan gick det över.

Det är det jobbiga med att inte tro på ett liv efter detta. Livet blir så otroligt speciellt och fantastiskt när det är det enda man har, men å andra sidan inser man ju att man inte alls har tillräckligt mycket av det.