Sepia Is My Favorite Color

(Ja, det vore ett underbart namn på en deppig låt.)

Ibland när jag har tråkigt, eller är allmänt nere, eller av någon annan anledning har skäl att misströsta över kvaliteten på det liv jag lever, vars det är på väg eller ifall jag slösar bort det, så stället jag om mitt huvud och tänker på mitt liv som om jag mindes tillbaks på det från om tjugofem-tretti år. Jag bygger om de saker jag är med om och nyligen var med om till minnen som jag nostalgiskt reminessar om i framtiden.

Det fungerar faktiskt. Istället för att känna att jag slösar bort mitt liv på chalmers eller genom att sitta hemma och msna en tråkig tisdagskväll, så bleknar liksom de irrelevanta bitarna av livet bort och man fokuserar på de saker man faktiskt kommer ihåg senare.

"Gud vad ung jag var! Tjugofyra år, snart på väg ut i verkligheten. Jag år middagar med mina kompisar, och drack öl på olika ställen varje vecka. Klagade över plugget, förstås, och planerade den där utlandsluffen. Och så raggade jag på den där tjejen på det där utestället, vad det nu hette. Sticky? Och jag träffade ju den där människan på....!"

Man får liksom en intressant sammanfattning över sitt liv, en känsla av att man nog kommer kunna se tillbaks på sitt liv som intressant när man är äldre. Att det gälller att passa på nu, för en dag blir man gammal, trött och död. Att man faktiskt har majoriteten av sitt liv framför sig, och ungefär allt kan hända.

Må vi leva i intressanta tider!