Sorgligt, Sorgligt, Sorgligt

Det här kommer att låta lite patetiskt att vara upprörd över, men det är så det är.

De senaste sex sju åren har jag varit medlem i ett onlineforum för ateister. Eller snarare, det är ett forum för ateister, men alla är välkomna så länge man respekterar andra. Alltså, toleranta kristna är välkomna, intoleranta ateister är det inte.

Där kan man prata om lite vad som helst; från filosofi, guds existens, moraliska principer (och var de kommer ifrån) och politik till tv/video, evolutionsteorin och kreationismdebatten, aktivism, och förstås en hel del "allt möjligt" i Loungen eller allmänna-diskussionsforumet. Det har nästan 20,000 medlemmar, och en del fruktansvärt intressanta människor.

Under de här åren så har jag lärt känna en del av dessa människor, eller så bra man kan lära känna människor utan att träffa dem eller prata över telefon. Det finns killen som bor i alaska i en stuga med sin hund, som postar bilder av sina vandringar i skogen (killen alltså, inte hunden). Det finns Dilbertkillen som jobbar på kontor och hellre serietecknar, och som är jätterolig och har haft ett hemskt förflutet. Det finns den unga killen vars föräldrar är fundamentalister (eller iallafall intoleranta som satan) och som är sådär underbart tonårssarkastisk. Det finns han göteborgaren som var kristen förr men inte är det nu längre och som jag pratat en hel del med; han bor vid synvillan och är pensionerad nu tror jag. Det finns hon tjejen vars äktenskap havererade när hon (mot sin vilja) blev ateist, och hennes man inte kunde acceptera det, och hon har en djupt fascinerande historia om hur det hela utvecklade sig upplagd där. Det finns han högernissen som fullkomligt älskar Israel och som har en kinesisk fru, och som (i mitt tycke) är väldigt bra på att göra mental gymnastik för att undvika jobbiga fakta. Det finns han den svenske biologen som postar de mest intressanta sakerna man kan tänka sig om de artiklar han har fått publicerade (i Science och Nature och sådana tidningar!) och som är ett vandrande uppslagsverk. Det finns hon tjejen som postade i threaden om hur hennes idealpartner skulle vara, och det visade sig att det var exakt mig på pricken (spela trummor, gilla film, smart på matte, med mera med mera med över tjugo egenskaper) och att hon passade in på min mall med. Det finns hon den lesbiska mamman som är hård mot de hårda. Det finns hon vars make har någon hjärnsjukdom så han får panik och inte vet var eller vem han är, inte kan prata eller gå, och måste in på sjukhus då och då (på grund av ovan nämna symptom alltså). Det fanns han killen som tog livet av sig i kalifornien, och som jag har bilder av i min dator. Det finns den andra trummiskillen som är så härligt irreverent mot det mesta. Det finns hon den snälla kristna tjejen som inte har något till övers för fundamentalister av något slag, och som har lärt mer än en ateistiskt crusader att det är inte vad man tror på som är det viktiga, utan vem man är. Etc. Etc. Etc.

Kort sagt, en brokig och intressant skara människor på en plats med yttrandefrihet, valfrihet och utan censur.

Men sakta men säkert har det blivit mer och mer toppstyrt. De som äger forumet har velat fina till det litet, få det mer intellektuellt och mindre "stökigt". Detta betydera ttde har infört hårdare regler mot förolämpningar eller "goading", det vill säga beteende som orsakar flamewars.

Men dessa regler har också enforcats för strikt, och detta har skapat en hel del missnöje. Populära och viktiga medlemmar har blivit bannade för saker som i allmänt tyckte inte varit värt att bli bannad för, och nu härom veckan så hamnade detta på sin spets.

En lång historia kort: en medlem i styrelsen blev utröstad av resten av styrelsen, och sedan under oklara omständigheter bannad av en annan administratör, utan att denne verkade kolla detta med resten av adminsen. Detta framkallade förstås protester, och istället för att bemöta dessa protester så tystades de ner, censurerades, flyttades eller togs helt enkelt bort. Detta gjorde en hel del människor fruktansvärt arga eftersom forumet hittills har berömt sig själv för sin frihet och öppenhet.

Nu har en hel del människor självbannat sig i protest, och då menar jag inte bara småusers som inte sagt så mycket. Detta är folk som varit med i flera år och har flera tusen poster var. I skrivande stund är det cirka tretti stycket som självbanant sig, på tio dagar, och de flesta av dessa utgör en del av kärnan på forumet. Förutom självbanningarna har ungefär lika många (drygt fyrti) valt att bojkotta forumet, alltså inte banna sig själva men helt enkelt slutat posta. Ett tiotal admins och moderatorer har också avgått i protest, och det finns en protestlista med flera hundra namnunderskrifter. Och så har folk blivit bannade för "spam", det vill säga startat upp samma protestthread igen när deras förra censurerades. Det är kaos, och ser inte bra ut för framtiden.

Till exempel, av de människor jag beskrev i början så har drygt sjuttifem procent antingen självbannat sig, bestämt sig för att bojkotta, eller blivit bannade.

Och för mig känns det här ganska hemskt. Visst, det är bara ett message board, men det är ju också människor jag känt i flera år. En del av dessa människor träffade jag innan jag ens började på chalmers. Och att se dem skingras för vinden och att se forumet som jag varit en del av i en fjärdedel av mitt liv splittras och insjukna så här; det är ganska ledsamt. Jag hoppas verkligen att det ornar sig och att dessa protester har nån effekt, men jag är rädd att det kanske inte händer något alls. Och då... tja, då är det slut med iidb.org för min del, tror jag.

Sju år. Är ganska lång tid.