Filmekavalkad!

Dellamorte Dellamore är typ världens skönaste film. Den handlar om en man som jobbar som caretaker på en kyrkogård. Hans största problem är att de som begravs på kyrkogården sedan vaknar till liv igen som zombies efter sju dagar. Många av dem är intelligenta och kan prata, några är bara hjärndöda djur, men alla vill de äta människokött. Han bryr sig inte riktigt om skillnaden, utan skjuter bara ner dem igen med sin revolver och begraver dom igen. Och klagar på att det leder till en massa obetald övertid.

Han säger förstås inget till någon, för då skulle de säkert stänga ner kyrkogården, och då blir han ju arbetslös.

Filmen är full av skumma karaktärer, som hans lätt utvecklingsstörde kompis som han jobbar med och som bara uttrycker sig genom att säga "nyah". Eller tjejen som han träffar när hon besöker sin makes grav, och som han sedan har sex med i en gravkammare. Eller borgmästarens dotter som kompisen blir kär i, och som sedan blir en zombie. Eller killen som begravs med sin motorcykel, och som sedan kör upp ur graven. Helt underbar film, lätt bizarr rakt igenom, och allt är bara vrickat och underbart.

1408 är inte någon skräckis egentligen, även om den är skrämmande. Den är gjord av Mikael Håfström, så ni vet redan att den inte är någon splatterfilm, utan en smart och känslomässig film. Den handlar om ett rum, ett hotellrum, som är fel. Mängder av människor har dött där, många genom att ta livet av sig, många genom bizarra småolyckor. John Cusack ska bo där eftersom han skriver en bok om att övernatta i tio hemsökta hotellrum. (Han har innan sovit på tio hemsökta kyrkogårdar, i mansions, etc).

Filmen bygger mycket mer på obehaglig stämning än på effekter, och då menar jag inte konstiga kameravinklar och en nästan ohörbar basgång. Jag menar saker som hallucinationer, försvinnande chokoladbitar på kuddar, obeskrivliga förändringar. Den är väldigt bra på sådana saker, och jag gillar speciellt att den håller sig intelligent hela filmen igenom, undviker klyschor.

Till exempel är Cusacks döda dotter med. Klädd i vitt. Och man sitter hela tiden och förväntar sig att hon ska plötsligt se ond ut i klassiskt the Ring-maneer. Men det gör hon inte, detta är inte någon ont-monster-film. Filmen faller aldrig ner i de här fallgroparna, utan håller sig i skinnet.


The Princess Bride från 1987. Ohyggligt skön film. En liten pojke är sjuk, och hans farfar kommer och läser en bok för honom, en bok som heter "The Princess Bride". Filmen är alltså historien i boken, och anledningen till att de gör på det här viset är att historien ska kännas naturlig. Man vet att det medvetet är en äventyrsbok man ser filmatiserad, så det känns inte alls konstigt att filmen innehåller en jätte, pirater, evig kärlek, hämnd, onda kungar, en spanjor som ska hämnas mordet på sin far, gåtor och quests, roliga repliker samt ett hemskt farligt träsk. Och mera saker.

Filmen är fylld av humor och renochskär livsglädje rakt igenom, och man verkligen vet att de hade roligt när de gjorde filmen. Det är inte någon parodi, utan bara en ohämmat berättad klassisk äventyrsfilm, utan att försöka vara cool.