Fyra Stycken På 34 Kvadrat

Det slår mig att jag har ju inte presenterat er för resten av gänget! Jag bor ju förstås inte själv, utan har ju flera rumskompisar. Låt mig presentera er för gänget!

Först har vi då mig, den normale killen ifall det här vore en sitcom. Jag gör det jag gör, betalar hyran, festar då och då, och är allmänt huvudpersonen i den här lägenheten. Jag är vad man i komedisammanhang brukar kalla the Straight Man, jämfört med de andra jag bor med.









Howard är festprissen i gänget. Det går knappt en dag utan att han är ute och röjer, och flera gånger då jag lämnat honom in charge of lägenheten har jag kommit hem och märkt att han är otroligt bakfull; jag misstänker att han har fester av episka proportioner när jag inte är hemma.

Jag är fortfarande osäker på om han har en tatuering eller inte, det är lite svårt att se under alla fjädrarna.

Han börjar också bli lite knubbig från all öl, misstänker jag.









Sedan har vi den blyga och lågmälda personen i gänget, Jocke. Han säger inte så mycket, håller sig lite avsides och tittar mest på tv. Han kan vara lite schizo, han växlar lätt mellan att vara lite mörkgrå för att ibland bli ljusare helt plötsligt. Han är inte så mycket för fester, men jag tror han är en stor tänkare.

Ibland när han är nervös tuggar han på saker, som fjärrkontroller eller sin egen svans.










Sedan har vi Henry. Han är mer den tysta lugna typen, inte så mycket för småtjafs men väldigt praktisk och pragmatisk. Han har rötterna stadigt i jorden, och svävar inte iväg sådär, utan man vet var man har honom. Det är till honom man ska vända sig ifall man vill prata om livet eller bara röka en ciggarett i tysthet.

Han gillar natur och friluftsliv, men inte på ett hippieaktigt sätt; han tycker bara det är behagligt med sol och vind och sådant.

När han flyttade in hade han varit tvungen att leva på gatan ett par dar efter att ha bott i andra hand hos några andra som flyttade, och han var lite sliten, men nu så har han återhämtat sig. Han är tuff, vår Henry.