BFF

Det är lite konstigt. Jag och mina klassissar har inte setts som grupp sedan... ja jul kanske? Vintern iallafall.

Men ändå var det som att ingen tid alls passerat när vi träffades, det var som helt naturligt att bara falla in i samma gamla spår omedelbart. Det kanske är att vi suttit i samma lilla rum i tre års tid och pluggat och pratat i 50 timmar i veckan 40 veckor om året, plus konstant gå-ut-och-dansa, äta-middag-hemma-hos, eller gå-på-bio-ande; men vi känner verkligen varandra bra.

Det verkar inte alls otroligt att vi skulle kunna skiljas åt nu och inte ses förrän nån chalmersreunion om tjugi år, och vi skulle ändå kunna börja prata helt naturligt utan att det skulle märkas alls att det gått någon tid.

Jag menar, jag har barndomskompisar jag har fan så mycket svårare att prata naturligt med än dessa människor. Lite konstigt.