Lite konstigt att bli kompis med folk....

... man nästan säkert inte kommer träffa snart igen.

Efter grill&tp-kvällen jag o Lis hade med klassisarna så var vi båda lite danssugna, så vi tog oss till sticky och drack lite öl och pratade lite, och dansade lite. Lis drog sig dock ganska snart hem och jag besölt att stanna kvar ett tag till, och började hänga med två kompisar till min systersyster, låt oss kalla dem Jul och Sof-a i enlighet med personuppgiftslagen. Jag hade sprungit på dem strax innan Lis gick hem, så jag gick och började dansa med dem istället.

Och det visade sig att de var väldigt trevliga människor, de var roliga och intressanta och verkade tycka att jag var trevlig att umgås med också, så vi dansade och drack och träffade mer folk och pratade och hade allmänt trevligt. Musiken var inte särskilt bra, (en åkomma som oftare och oftare drabbar sticky) men vi dansade till det vi kunde dansa till, skrattade åt det som var dåligt, och bitvis gick vi och drack öl istället vid baren.

Efter ett par timmar av detta nöje så skulle Jul hem (eller hem och hem, det är lite känsligt kanske) och lämnade mig och Sof-a ensamma, så vi två satte oss och rökte lite i rökrummet, drack lite öl och pratade och önskade låtar och allmänt umgicks. När klockan närmade sig fyra så drog vi därefrån, det visade sig att vi bodde åt samma håll, så vi gjorde sällskap på hemvägen.
Jag hade jättetrevligt med dessa människor, men det konstiga är att jag inte umgås med dem annars. Jag har inte numret till någon av dem, och kunde inte med att fråga eftersom jag inte ville få dem att tro att jag raggade på dem eller så; vi har bara umgåtts hittils genom min systersyster som jag glidit ifrån.

Så det känns lite konstigt, som att bilda nya vänner man aldrig kommer att träffa igen. Dumt på något vis, bitterljuvt skulle man väl kunna säga om man vore pretto. Hmm.